Nu var det ett tag sedan jag skrev något, så det är väl dags att göra det nu då.
Det har hänt en hel del sedan sist. Jag har gått sjukskriven, kände mig "konstig" i kroppen en lång period och när jag kom till läkaren, så pratade vi en stund. Efter detta samtal fick jag fylla i en typ av hälsokontroll, psykisk sådan. Läkaren tittade på svaren och funderade, sedan kom "domen", citat "Det är inte undra på att du känner dig konstig, du är deprimerad". Tydligen hade jag gått på reservkrafterna en alltför lång tid, sa hon också.
Detta ställde till det för mig i huvudet. Jag som gick omkring och frös, samtidigt som jag kände mig illamående. Samtidigt som jag var så ordentligt trött hela tiden. När jag fundera en stund så kom jag på att jag har sovit så dåligt den sista tiden. Så detta var anledningen, inte visste jag att det kunde ta sig sådana uttryck.
Så numer, äter jag Sertralin och känner mig upp och ner i humör och ork. Tröttheten finns kvar, idag har jag inte orkat kliva upp ännu. Visserligen var jag upp en sväng medan Monica var hemma innan hon stack till dagens jobb.
Får väl försöka ta mig i kragen och gå in i duschen för att göra mig klar. Kanske får jag
inspiration att skriva nå´t mer sedan.

Nu har det gått en vecka sedan jag var här och tänk så fort den har gått, trots att jag "bara" varit hemma.
Idag är det dags för ett nytt läkarbesök och anledningen är enkel, jag mår inte så bra, så har det väl varit under hela året om jag ska vara ärlig. Det började ju för ca ett år sedan, då jag hade varit på ultraljudet av mina njurar. De var ju större än jag trodde, sedan tog det bara en månad ca, så dog ju brorsan. Efter det kom ju gikten och sedan har det bara rullat på, under hösten kom ju "uppvaknandet" om hur det stod till med farsan och för ca en månad sedan, fick jag ju veta att min vänstra njure är så stor att man kan känna den från framsidan, når nedanför naveln, så det står väl inte på förrän det är dags för att ta bort den. Mitt i allt detta finns tankarna på hur mamma hade det sista tiden av sitt liv. Hon hade det inte så lätt, fick bara dricka några decilitrar varje dag. Nu säger ju läkarna hela tiden att forskningen gått framåt, men tankarna och oron finns ju där ändå. Det finns ingen som kan ta bort dessa från mig, de dyker upp lite varstans.

Jag ska väl inte klaga egentligen, en härlig fru och två lika härliga barn, men just nu leker inte livet. Det finns inga krafter att tjafsa och ta hant om barn som inte "hör något" just nu. Har ingen lust att äta något, ingen ork att ta tag i saker, fryser hela tiden, svårt att sova på nätterna  o s v.
Kort sagt, jag mår inte bra. Usch detta blev en riktig "klagotext", men jag måste skriva av mig lite för att det kanske ska kännas lite lättare.

En sak längtar jag till i alla fall och det är ju lördagsförmiddagarna med all "löjlisar" tillsammans med Melodikrysset. Jag har hittat en bloggare som varje lördag sitter där och löser detta kryss samtidigt med mig och en hel hög andra människor. Vi ses aldrig och egentligen så hörs vi aldrig av, men denna timme har vi kontakt med varandra och skriver meddelanden fram och tillbaka, förslag på lösningar och svar. Det är nästan att man räknar ner dagarna tills lördag fm. Nu är det minder än 4 dygn innan vi sitter där igen.
Nu måste jag stryka jeansen så att jag har några byxor att använda när jag ska iväg.
Som avslutning kommer ett nytt ord som jag snappat upp från Melodikryssgänget,

Vi sörs !

Tisdag em och här sitter jag ensam i huset, bara TV:n är på som ljudkuliss.
Igår ringde jag till HC för någon form av respons för fredagens konstiga läkarbesök. Det slutade med att jag fick en tid hos en annan läkare igår, ett besök som varade i över en timme och innehöll provtagning, EKG samt an massa andra undersökningar. När jag berättat om alla mina "problem" och till sist kom till ögat, det vänstra, så sa hon, där har vi nog anledningen till att det "snurrar" till för dig. De andra problem kunde hon inte hitta några svar på, men ville avvakta alla provsvar. Därför ska hon ringa mig under eftermiddagen, men snart är ju den slut, så vad göra. Nåväl, hon hinner ringa än.

Idag gjorde jag "Korv Stroganoff" med ris till luch, jag åt, men inte nå´ mycket.
Vad gör man när man inte har någon matlust ? Det är inte roligt att sitta och äta utan matlust. Visst smakade det bra, men ändå !

Jag måste bara få berätta om natten som var. Hann väl bara somna in så vaknade jag av att jag skakade nå´t så hemskt, ändå låg jag under täcket. Man kan ju bli fundersam över mindre saker, efter det hade jag svårt att somna om.

Nåväl vänner, ha det tills det är dags för nästa gång !

Lördag !

Vad jag blev besviken igår. Som jag skrev då, innan jag slutade, så skulle jag ner till HC för ett andra besök. Mitt ärende var att ta blodtrycket och det var väl lite bättre än senast. När jag väl var där så berättade jag för sköterskan hur jag mår och hon tog det på allvar. Ringde upp till njuravd och pratade lite, men det hela slutade med en snabbsänka och ett läkarbesök under eftermiddagen.
Väl där för tredje gången under denna dag, så fick jag veta att sänkan inte visade något och läkaren frågade vad han kunde göra för mig. Jag berättade återigen om hur jag mådde och svaret jag fick då, har jag tänkt på i efterhand, var lite konstigt. "Provet" visar ingenting, så jag kan ingenting göra för dig. Han lyssnade alltså inte, Bara gick på provet, en lite annorlunda resonemang. Det är tydligen så att "man ska vara frisk för att kunna vara sjuk".
Så vad jag ska göra nu, vet jag inte, men att kroppen inte är som den ska, det är då sant.

Fredag förmiddag och jag blev av någon anledning ledig från jobbet. Nej, så ska jag inte säga. Vi fick säga till om vi ville vara ledig, nu under lovet och jag hade bara tänkt att vara ledig som i måndags. När sedan schemat kom stod jag som ledig också på fredagen, det passade nu helt otroligt bra. Idag får jag chansen att kolla blodtryck, lämna prover och allt möjligt.
Varför det passar så bra, kan jag inte direkt förklara, men när man ständigt fryser, har ont i "mina gikttår" och inte känner sig fräsch, då är det bara så. De senaste veckorna har jag också haft väldigt lätt att bli "grinfärdig". Tårarna kan plötsligt bara börja rinna nerför kinderna. Det känns inte OK, helt enkelt.
Nu känner jag att detta blir en stund av klagan, men så är det bara. När man kommer hem från arbetet och inte har kraft att göra någonting, det enda i stort sett man vill göra, är att äta, för att sedan gå och lägga sig. Ska livet vara så ?
Jag tror inte det, men just nu är det så.

Nej nu får jag sluta skriva, jag blir alldeles tom inombords och nedstämd. Så nu ska jag försöka hitta på något innan det är dags för dagens andra resa till HC.

Nu har jag varit hemma i 17 timmar och ska snart iväg igen. Det var bara hem och vända i stort sett.
Efter att ha varit 2 dagar på Bergendal och fått en massa "matnyttigt" när det gäller mitt engagemang i TCO, så sticker jag snart iväg för att åka över till Helsingfors.
Min dotter fyller år snart och vi gör detta som ett grattis till henne.

Jag hoppas att kroppen ska orka med alltihop. Var nämligen till läkaren i tisdags och där konstaterades att mitt blodtryck är för högt och det känns när jag går en lite längre sträcka. Hjärtat börjar slå lite väl hårt, så det blir väl till att anpassa festligheterna till vad man orkar.

Nu hinner jag inte mer, så "Ha det" tills vi ses nästa gång.

Måndag kväll.

Idag har det varit en konstig dag, jag sov bara några få timmar inatt och det märks nu. Imorgon ska jag upp njuravdelningen igen och jag är spänd över vad proverna visar.
Samtidigt som allt känns "jobbigt", så är det ett avbrott i det dagliga livet.

Letade efter kort idag och hittade ett på min mamma, på hennes 50-årsdag. Det blev känslosamt. Så här i efterhand så ser jag nu hur märkt hon var redan då av sjukdomen. Den som till slut släckte hennes låga. Stackars henne, det måste ha varit kämpigt den sista tiden. Bara det att enbart få drick någon deciliter vatten varje dag. Jag kan inte annat säga än, Fy fan.
Nej nu ska jag ut och köra in bilen i garaget innan jag kryper till kojs, allt för att vara, åtminstone försöka, pigg imorgon.

Förresten, löste Melodikrysset i lördags. En så´n rolig sak. Samtidigt som man löser detta så har jag hittat en bloggare som följer programmet varje vecka och där kan man få hjälp och hjälpa andra med lösningar. Det var där jag lärde mig en ny förkortning, "vi sörs", en blandning av ses och hörs.

Så, vi sörs, alla som möjligen läser detta.

Lördagskväll och jag funderaren del. Vart ska allt ta vägen ?
Hela dagen har det känts i foten, den högra, men det värsta är att även vänster foten gör sig påmind och det har jag inte varit med om tidigare. I slutet av veckan har ,jag ibland jag haft svårt att gå nedför i trappor och det är samma känsla som i våras.  Vart leder det mig ? Allting känns underligt just nu. Framtiden kan jag inte fundera på. Till allt detta kommer jobbet. Jag känner mig allt för stressad just nu.
Det känns skönt att denna vecka så kommer det ett avbrott i det normala livet. Samtidigt så är det skönt att det kommer ett avbrott i "vardagslunken".
Nästa helg ska vi, hela familjen åka på kryssning, detta för att Ida snart fyller 25 år. Tänk att tiden gått så fort, min egen dotter, som har fast arbéte och bostad i S-holm är så "gammal". Jag kan inte fatta detta.

Tänk, att efter mitt "besök" på Lasarettet, så har mitt liv förändrats. Jag måste såga till det sämre, nej, till det bättre. Jag har alltid varit en känslomänniska och jag känner att mitt liv blir alltmer känslosamt. Ju mer jag ser ett känslosamt TV-program, detso känsligare blir jag, samtidigt som jag mer och mer tänker på hur mamma hade det det på slutet. Detta känns mer och mer jobbigt.

Nu är det dags att "slå igen butiken". Jag får återkomma till allt detta senare.

Idag är det söndag och jag ska nu städa lite här hemma. Monica har åkt till sin mormors grav i Ockelbo för att se till den. Igår var jag ut och hälsade på "farsan". På vägen stannade jag till för stt titta på en stund av matchen Hille- Örebro Syrianska IF. Hille vann matchen, men motsåndarna vann totalt med 3-2.  Det är samma förening som vi i Huge förlorade mot i kvalet förra året.
Åter till målet för min resa, far, så börjar det nu märkas, tycker jag, att det blir sämre. Han kan inte längre hänga med i ett samtal eller diskussion i samma utsträckning. Detta känns lite jobbigt.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka, med allt vad det innebär. Tjat och återigen tjat. Under veckan ska jag också lämna prover inför mitt besök på njuravdelningen. Jag vet inte om jag skrev förra gången att min högra fot börjar att göra sig påmind igen. Till det ska läggas att jag mer och mer får ont i ryggsidorna i njurtrakten och det känns lite oroligt.

Nej nu är rasten slut och fejandet får börja.

Ha det !

Det var ett tag sedan jag skrev något. Livet har bara rullat på och ärligt talat, så har jag inte haft tid på sistone att fundera på något annat än "livet".
Fotbollssäsongen är nu slut, det slutade med vinst 6-3 mot Edsbyn och sedan dess har allt kretsat kring arbetet. Förutom de dagar jag hamnade på sjukhus. Jag vaknade och kände ett tryck över höger bröstkorg, samtidigt som jag inte kunde lyfta högerarmen. Detta var en tisdagsmorgon och jag hade inte gjort något speciellt dagarna innan. Då blev jag orolig för första gången på länge.
Den morgonen ringde jagb 1177 och fick veta att jag skulle åka till akuten snarast, oduschad försökte jag ta mig upp och göra just detta, men oj, vad det kändes.
När jag kom till akuten gick det fort, lagd på en sång och undersökt på alla sätt. Ett prov gjorde läkaren osäker. Därför fick jag stanna över natten och ta det lugnt.
När jag kommit hem så småningom, kändes det lugnare, man kvar fanns tankarna.
Vad orsakade allt detta ? Min egen analys, är nog stress + en känsla av att inte räcka till på jobbet.
Till detta ska nog läggas att jag känner mig tröttare och trottare, samtidigt som mitt öga har börjat "skela" igen. Sist var det nog tjugo år sedan jag märkte något av detta. Så nog börjar det kännas att jag inte är något ungdom längre. Och vad ska man göra åt detta ? Jag ska inte vara negativ, men samtidigt som allt detta så har livet inte varit snällt mot mig det senasre året, med njursjukdomen och allt.
Nej, nu blir tankarna för tunga och jobbiga, så nu är det bäst att jag slutar.
Jag måste avsluta med något roligt, jag ska få åka på konferens för första gången på länge och detta till Bergendal. Kursen hålls av TCO och det ska bli intressant att möta andra människor och få utbyta tankar och ideér.

Hela helgen har gått så fort, kanske beroende på att Ida kom hem från Kallhäll.

Landskamperna i torsdags gick bra, arrangemanget o s v. Resultaten blev så att flickorna vann sin match med 4-1, medan grabbarna förlorade med 1-0.  Jag skrev ju på onsdagen att det kanske kunde finnas kommande storspelare med i lagen och det är klart att vissa syntes mer än övriga. Ingen nämnd och ingen glömd.
"Mitt" eget lag, IK Huge, förlorade på bortaplan mot Kvarnsveden och det visade sig, att med en match kvar att spela, så är de redan klara seriesegrare.

Nu ska jag hasta iväg till barnen i skolan för att så småningom, på lördag, vara speaker för sista gången denna säsong, då Edsbyn kommer på besök. Mer om detta senare.

Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem och jag känner mig inte OK. Bilden av far sitter kvar på näthinnan vad jag än gör och mitt i allt ska jag ta hand om "trasiga" barn, en del i alla fall. Det blir en så`n krock, så att ibland blir livet svåt att leva.

Igår fick syrran göra ett ultraljud på sina njurar och det var troligtvis inget roligt svar hon fick då. Hon har ständig huvudvärk och högt blodtryck. Vad det tyder på får hon väl snart veta. Det känns i alla fall inget roligt.

Imorgon torsdag, ska jag i alla fall göra något roligt. Jag ska vara speaker när Sveriges F15 samt P15 landslag möter Norges dito. Det ska bli en upplevelse ! Lite rutin av liknande matcher har jag, för två år sedan var jag speaker vid en match då Sveriges, dåvarande yngre ljuniorlandslag, mötte Bulgariens dito. Samma spelare som nu ska spela avgörande matcher mot Italien för U21-slutspel.

Innehåller Sveriges lag möjligtvis några kommande storspelare ? Vi får väl se ?

Vilken annorlunda vecka detta blev !

I fredags när jag gick hem från arbetet så var allt som vanligt, så även på lördagsmorgonen. Men sedan sprack allt. På vär ner till matchen ringde mobilen, pappas sambos dotter ringde. Plötsligt förändrades allt. Gun, smbon, hade hamnat på sjukhus och pappa behövde sällskap.
Jag visste sedan tidigare att minnet ibland sviktade för far, men att det gått så långt. Nu fick jag uppleva det ordentligt.
Detta blev en svår upplevelse, att få säga till om nästan allt. Det blev till att ta en veckas semester, för att kunna "hjälpa till" i denna svåra situation.

Tänker på dig farsan ! Tårarna kommer direkt, och mitt i allt detta, så ringer man och frågar vad jag håller på med, eftersom jag inte är på jobbet. Vad erbjuder vi kommande generationer att växa upp till ? När man inte, plötsligt, får möjlighet att ta hand om våra när och kära, utan att bli i frågasatt ?

JAG SKÄMS !!!!!!

Lördag och vilodag igen !

Vad är det ? Nej, idag är det näst sista hemmamatchen för i år. Ytterhogdal kommer på besök. Det är nästan så att man tycker synd om dem. Jag tror att det är 5 timmars resa enkel väg. De måste ha startat tidigt imorse och detta måste de göra minst 5 gånger detta år. Hujedamej !

Så snart bär det av till Kastvallen. Nästa gång, blir den 20 september. Då är det landskamp, 2 st, mellan Sverige och Norges F 15 samt P 15. För mig blir det andra gången som jag ska vara speaker vid en landsskamp. För 2 år sedan hade jag samma uppgift när Sveriges juniorer spelade mot Bulgarien på samma arena. I de svenska laget spelade då några av de som i förrgår var med i U 21 landlaget. Så förhoppningsvis får man se någon blivande stjärna.

Onsdag !
En dag med mycket spring på jobbet. Nu börjar allt lägga sig på plats, i alla fall när det gäller schema och liknande. Det mesta var klart i måndags, men plötsligt fick jag ändrade "order" och vips var det dags att börja om.
I måndags satt mitt arbetslag och pratade ett tag, men efter det har det blivit lite slitningar och något sådant orkar jag inte med just nu. Synd, det har börjat så bra. Tycker i alla fall jag.
På fredag ska hela barnomsorgsbiten på skolan ha planeringsdag, vi får se vad som händer under den dagen.

Idag var jag i kontakt med kyrkogårdsförvaltningen och fick då ett glädjande besked. Det finns bara en minneslund inte tre (3) som jag hört tidigare. Så nu vet jag var jag ska gå.

Onsdag kväll !

Tredje skoldagen för barnen och det märks att de har varit lediga länge ( i alla fall de flesta). En del har jag inte sett sedan i påskas och visst har jag fått en del kramar, det känns skönt, detta tillsammans med att jag fått nya arbetskamrater, gör att jag ser fram emot detta skolår.
När det gäller min fot så känns det helt OK för tillfället, visst känner jag av det en del kvällar, men det fungerar. Hoppas att det fortsätter så.

När det gäller brorsan, så fick vi ett tråkigt meddelande häromdagen. Vi hade betämt att Peter skulle få vila i en minneslund, dit vi kunde gå och tända ljus osv. Därför trodde vi att vi skulle få veta i vilken minneslund han finns, men där fick vi nobben och det känns inte bra. Jag vill inte gå till en plats där jag inte vet att han finns i närheten. Varför är det så ? Jag vill inte veta exakt var han finns, bara att han finns där någonstans i närheten.

Jag hade tänkt skriva lite mer ikväll, men jag blir bara ledsen av ovanstående, så jag måste sluta nu.

Hej igen !
Nu var det länge sedan jag skrev något. Tiden har gått så fort och sedan har jag arbetat lite här hemma, dvs rustat. Just nu är jag inne på andra veckan med arbete, på skolan. Ja, Ni läser rätt, jag är tillbaks i arbete och just nu känns det helt OK. Gikten har lagt sig.
Jag känner mig ganska trött varje kväll och det är väl inte undra på, efter att bara gått omkring här hemma i tre månader. Man tappar kraft ganska fort upptäckte jag förra måndagen.
När det gäller fotbollen så har höstsäsongen börjat sisådär. Två vinster och en förlust och på lördag är det dags för nästa match, Heby hemma.

Äntligen hemma igen !
Det var en jobbig men upplevelserik resa. Varje dag utom en, var fylld med bussåkande. Jag räknade ut att vi satt sammanlagt 30 timmar i bussen, plus då lunch och fikapauser. Alla dagar utom en satt vi i bussen och då åkte vi båt istället.
Lite fakta om resan, första dagen åkte vi buss från Gävle till Lillehammer, (vi startade redan 8.00 på morgonen och kom fram ca 19.00), där vi åt kvällsmat och sov. Nästa dag bar det av mot Trondheim, efter 6,5 timmar i bussen fick vi en guidad snabbtur runt i staden. Där sov vi sedan över, för att dagen efter ta båten mot Bergen. En natt fick vi tillbringa på båten och kl 14.30 på tisdagen var vi framme i Bergen. Där blev vi hämtade av bussen, för att åka över Hardangervidda och en god natts sömn i Geilo. När vi sedan vaknade på onsdagsmorgonen bar det av hemåt, vi startade redan 08.00 och vi var inte hemma i Gävle förrän 21.00 ca. Så sista dagen blev en riktigt lång resdag.

Båtresan blev väl inte vad vi trott, men trots allt, tack vare trevliga medresenärer så var den ganska OK. För att inte tala om alla naturupplevelser, visserligen upplevde vi det mesta genom bussfönstret, men ändå. Vilka minnen man har i huvudet.

Äntligen så är det så dags för resan med Hurtigruten, imorgon kl 08.00 avgår bussen. Det ska bli könt att komma iväg några dagar. Allt ska nu vara packat, så kl 07.30 kommer taxin och hämtar oss.

Idag var det så dags för läkarbesöket på Lasarettet. Fyra nålstick behövdes innan det var klart. Enligt läkaren kommer jag att ha ont i natt, men jag är förberedd, Alvedon Forte ska hjälpa mig. Har redan tagit en tablett och ska ha en till klar ifall det behövs.
Vad det var i sprutan ? Gissa, cortison. Nu fick jag det direkt på det drabbade stället, i gengäld får jag låta bli öl och vin under resan, men det tar jag. Bara jag slipper det här i fortsättningen.

Jag återkommer troligtvis under torsdagen med en rapport från resan och allt annat. Nu önskar jag alla en trevlig helg och som en vis man sa en gång: "Gör inget jag inte skulle ha gjort".

Nu är det risk för upprepning. Jag har inte skrivit något under de senaste dagarna, detta p g a en stigande irritation över att jag hela tiden får tillbaks smärtan i foten.
I fredags åt jag sista tabletten av den femte cortison-kuren, under söndagskvällen började det "sticka" och pirra i tårna, så under måndagen kom smärtan tillbaks i fotsulan bakom tårna och stickningarna i tårna har bara ökat. Under de sista dagarna har jag varit i kontakt med både njuravdelningen samt hälsocentralen. Någonting borde det finnas att göra, så jag slipper detta !
Jag har dessutom lämnat prover inför återbesöket på njuravd, detta som sedan har flyttats till fredagen.
Läkaren jag ska få träffa, är en nuvarande ST-läkare, som ska vidare till Reumatologen efter att ha varit på njur ett tag. På reumatologen tänker hon tydligen specialisera sig, enligt sköterskan. Henne ska jag få träffa, i detta läge, nu kanske jag tar i lite grann, men kan det bli positivare egentligen ?

Detta kanske blir min vändning ? Pratade med läkaren på Hälsocentralen också, kan förlängde min sjukskrivning, hur länge vet jag inte ännu, men ändå. Som han uttryckte sig,"Har man semester ska man koppla av, och det kan inte Du i nuläget".

Nu ska jag göra mig klar för en tur ner på stan, detta för att bl a växla pengar. Det kommer att sin lilla tid, med värk och allt, men idag är sista chansen.

Midsommaraftonskväll !
Hemma efter att ha varit till Folkärna under dagen. (Det ligger strax utanför Avesta). Där har jag idag firat denna sköna midsommaraftonsdag. Fick träffa en del av släkten där. Nu är jag hemma igen och är ganska så trött. Strax ska jag duscha av mig så att natten , som förhoppningsvis, blir skön.
Nu väntar semester. Om man kan säga så efter dessa månader. Hur det känns på måndag, vet jag ju inte, men allt jag kan göra är att avvakta.
I vårt bostadsområde är det så lugnt att man nästan kan höra en knappnål falla. Tydligen är det bara jag och Monica som är hemma i vår fyrkant. Om precis en vecka ska allt vara packat och snyggt inför resan. Det enda som återstår är att växla lite pengar. Det kostar ju lite att handla i Norge. Fick idag veta att en förpackning 33 cl folköl, 6 st, kostar ca 150 norska kronor. Det motsvarar 120 sv kr.

Så att dricka något gott till maten i Norge är nog svårt. Men har man semester, så har man.

Fortsättning om förberedelserna kommer snart nog.

Fick konstigt nog, en kallelse till njuravdelningen den 4:e juli och efetrsom jag då är borta, kunde jag få en ny tid och detta inför resan. Detta med en ny läkare. Så nu gäller det att samla ihop alla frågor och ta med sig dem. Det konstiga är att efter dessa månader och problem, har jag inte fått några som helst råd om vad jag kan äta eller inte, dåligt eller ?

Detta får jag utvärdera efter torsdagen som kommer.

Nu slutar jag med en hälsning till Er alla, Trevlig fortsättning på helgen !

Vilken match Sverige gör ikväll  ! Tänk om De spelat så här mot Ukraina, hur hade det gått då ?
Hoppas nu att Hamrén får arbeta vidare på sina tankar och ideér.

Nu är det mindre än 20 timmar innan vår match börjar. Allt är fixat, nästan, programbladet ska skrivas ut bara, för att sedan tryckas upp. Tänk vilket arbete man egentligen lägger ner !

Imorgon ska jag ta mig ner till servicekontoret för att lämna in sjukintygen, nu återstår det om man får några pengar från sjukförsäkringen. Och nu är det snart bara en vecka innan vi ska åka !

Vilken resa det kommer att bli ! Jag riktigt längtar ! Denna resa som jag får möjlighet att göra som en hyllning till "brorsan". Tack Peter !
Under alla dessa år som vi inte fått kontakt, men Du är och var min bror ändå. Anledningen till att vi inte haft kontakt, får jag aldrig veta. Men en sak ska Du veta och jag hoppas att Du känner det, "Du är för alltid en del utav mig".

Nu har helgen försvunnit igen !
Laget hade match igår, derby mot Hille. Efter det att Hille kvitterat med mindre än fem minuter kvar, så slutade matchen 1-1. Nu återstår det bara hemmamatchen mot Avesta AIK på onsdag innan vårsäsongen är slut. Vart tog den vägen ? Jag tycker att vi nyss har börjat. Det har väl inte gott så bra som vi hoppats, men ändå. Det har varit många skador denna vår och sådant påverkar ju resultat och som om det inte vore nog. Vi har väl nästan haft en spelare avstängd varje match på slutet, som om det inte vore nog med skadorna.

Nog om det. Efter att ha börjat på den femte (5:e) penicillinkuren i torsdags, så känns foten ganska bra just nu. Jag skulle ju äta den i 5-10 dagar, 25 mg/dag och nu har jag bestämt att imorgon är det så dags för sista dagen med full dos. Detta alltså efter 6 dagar, sedan börjar jag "trappa ner" dosen för att vara helt klar efter dessa 10 dagar.
Sedan kan vi göra en utvärdering om resultatet. Denna gång hoppas jag på ett bättre resultat, detta baserat på att tabletten Allopurinol, som ska motverka gikt, den dosen har i samma veva tredubblats.
Nu är det bara att vänta och se.

Jag höll på att glömma bort, i fredags var jag iväg till Försäkringskassans servicekontor nere på stan, jag som kollat med hälsocentralen om alla läkarintyg skickas elektroniskt och fått svaret "Ja", fick då veta att inget av mina fem första intyg kommit fram. Så nu har jag fått tag på dem, signerade och klara och nu kan de skickas iväg med ansökan från sjukförsäkringen. Detta har ju inte heller fungerat, då inte papperen kommit fram ! Vilken röra ! min arbetsgivare har angett fel sjukskrivningsdatum dessutom, så det höll på att bli en riktig soppa av allt detta. Hoppas att allt reder upp sig nu.

I fredags var jag till återvinningen med ett lass skräp hemifrån och idag var det så dags igen, min granne var snäll och följde med, då jag hade en "tjock-TV" som skulle iväg. Jag kunde inte lyfta den själv i och ur bilen, så det var skönt att jag fick hjälp med den. Så nu är det nog inte någonting kvar (just nu) i skräpväg här hemma.

Nu är alla frågetecken uträtade. Jag ska utöka min dos på tabletten som ska hjälpa mot gikt. Dessutom ska jag återigen äta cortisontabletter och detta 5 st om dagen  under 5-10 dagar.

När det gäller resan så citerar jag läkaren: "Du kan åka, detta kommer att hjälpa dig"
Så nu är det bara att lita på honom och se fram emot denna, förhoppningsvis,  sköna resa.

Idag torsdag förmiddag ska jag ner till hälsocentralen igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Som jag har skrivit tidigare, tror jag, så började min fot "göra ont" i slutet av förra veckan, detta har bara blivit värre och värre. Nu räcker det med att jag sitter upp, för att få ont och det var länge sedan det var på detta viset. Så nu ska jag få träffa en läkare som är bra på smärta, sägs det. Jag har träffat honom tidigare och då var han bra att prata med. Annars rullar livet på som vanligt, nästan. Mitt höga blodtryck känner jag av. Känner mig nästan ständigt trött, försöker jag göra något, som ibland är ganska svårt, så blir jag riktigt trött efteråt. Dels för foten men också blodtrycket.
Till helgen har jag mer eller mindre lovat Damlaget att ställa upp som speaker vid deras match. Deras speaker åker på semester till Svalbard. (Vilken upplevelse)
Eftersom vi inte har någon hemmamatch denna helg, utan bortamatch på söndag, visserligen derbymatch mot Hille, så tycker jag väl att jag kan ställa upp på detta. vi får väl se på lördag hur orken ser ut. Jag behöver ju inte göra så mycket mer än att sitta där och titta på och prata lite ibland.

Vad som känns lite oroligt är att "vi" ska åka på semester den 30:e juni och när nu foten bråkar med mig så här, kan jag verkligen åka ? Jag har sett fram emot denna resa hela våren, tänk om den inte blir av ? Jag känner mig orolig, det är inget mot hur Monica känner det. Hon vill inte att vi åker p g a situationen. Jag avvaktar dagens besök och resultatet av sammaledes.
Nej, nu måste jag göra mig klar för hälsocentralen, jag återkommer med besked.

Söndagkväll !
Inte blev den som jag hoppats. Jag hade ju bestämt mig för att jobba imorgon, det var för unefär en vecka sedan. Sedan fick jag ju en resa tillbaks till verkligheten och den har bara fortsatt. Hela helgen har foten varit svullen och värkt. Vad som gjorde gårdagen "lite" lättare, var att det äntligen blev tre poäng i fotbollen. Vi vann med 3-0, ingen fartfylld rolig match, även om vi hade kunnat vinna med 6-0 om koncentrationen varit på topp. Så mycket chanser hade vi, en missad straff t ex. Men vad gör det nu ?
Imorgon måste jag höra av mig till 1) hälsocentralen, för att kolla deras rutiner när det gäller sjukintyg, 2) Njuravdelningen på Lasarettet, för att kolla upp mina blodtryckstableter. Jag fick ju sluta med dem för ca 4 månader sedan och istället äta urindrivande tabletter. I fredags fick jag veta att mitt blodtryck ligger på ca 160/64 och det är alldeles för högt, i alla fall för mig. Om mitt blodtryck är högt, så utvecklas min sjukdom i njurarna snabbare och det är inte bra. En normal njure är ca 6x12 cm .
 I mitt fall så har jag i min högra njure bl a en cysta som är ca 6,5 cm i diameter och i min vänstra, där är den största cystan ca 5,5 cm i diameter. Till detta tillkommer det många, många fler i olika storlekar. Så mina njurar är nog mycket större än normalt.
Så Ni förstår nog varför jag vill äta blodtryckssänkande medicin. Jag vet att mina njurar en vacker dag kommer att sluta fungera, det gäller bara att hålla blodtrycket nere, så att den dagen dröjer. Om jag tittar på klockan nu, så ser jag att det börjar bli sent. Det är nog dags för sängen. Jag hoppas att jag ska kunna ta ett kort på min fot och lägga ut det, så att Ni får se min svällda fot.Men det får nog bli en annan dag.
Sov gott allihop, så ses vi en annan dag.

Nu är det fredag igen !
Idag var det så dags för besöket på Kommunhälsan, enligt lag måste arbetsgivaren göra en utredning om varför man är hemma efter fjärde veckan och idag var det alltså dags för mig. Sköterskan jag träffade var trevlig och vi hade en stunds konversation, jag fick berätta om problemen och hon om anledningen till mitt besök. detta visste jag ju redan, har man arbetat fackligt i nästan 15 år så kan man regler o dylikt. Apropå det, ikväll är det så dags för avtackning, Lärarförbundet i Gävle ska på något sätt tacka mig för mitt deltagande under alla dessa år. Detta blir under en middag i restaurang "Fullriggaren".
Mer om detta kommer nog senare.

När det gäller jobbet, så hade jag tänkt gå dit på måndag och fullgöra min plikt. Vi får se hur det blir med det. Imorse när jag vaknade, så var foten svullen och det var inte som i förrgår när jag gick på den. Det ömmade igen under fotsulan. Sköterskan på Kommunhälsan tittade på foten idag och hon sa inte så mycket om den, utan konstaterade bara att detta måste läka ut eller som hon uttryckte det: "Naturen måste ha sin gång". Hon sa också att anledningen till att foten blivit sämre, kunde nog vara att jag har en infektion i kroppen, hostan, då kan andra infektioner blomma upp igen. Så det är väl bara att vänta och se, igen. Har man hört det förut ?

Nu när jag skriver detta, så väntar jag på att tre personer ska ringa upp mig. Två har jag pratat med, så de ringer när de kan, men den tredje, har jag "bara" lämnat ett meddelande på tfnsvararen till. Där är det mer osäkert om han ringer, men det är honom jag mest vill ha tag på. Livets gåtor är svåra att förstå ibland. Detta samtal gäller inför matchen imorgon och vilka spelare våra motståndare kommer att ställa upp med. Eftersom jag skriver i vårt programblad så är det lite viktiga uppgifter. Jag vill ju inte ha en tom ruta där deras namn ska vara uppräknade. I detta ämne kommer jag nog också att återkomma i.

Nationaldag ! Hur ska man egentligen fira den ? Genom att bara ta det lugnt, eller ?  Jag hade funderingar på att se en fotbollsmatch, men det fick jag lägga åt sidan. Hostan gör att jag tappar all ork, så det blir att vila istället.
Igår hade vi match mot laget som låg näst sist i tabellen på bortaplan. Jag hade kontakt med personer som såg matchen och i första halvlek hade vi chansen att ta ledningen vid 5-6 tillfällen, men målen uteblev. Vad händer då ? Jo, det klassiska, de gör 1-0 i slutet av matchen och så slutade det. Nu är det bara att ladda om till på lördag, då vi har nästa hemmamatch.

Hostan skrev jag. Det är ingen vanlig hosta, tror jag. Det rosslar i luftrören och det lossnar ett vitt segt slem när det är som värst. Krafterna  bara rinner av mig och jag orkar knappt gå upp för vår lilla trappa här hemma. Så allt bara fortsätter, det tar aldrig slut. Alla problem, de hopar sig, det ena efter det andra.
Alla har väl nog av sina problem, men för mig tar inte det ena slut innan nästa kommer. Det är det som är jobbigt.
Nu ska jag sluta klaga och se fram emot nästa vecka. Jag hade tänkt jobba på måndag. Sista veckan innan sommarlovet. Foten känns OK nu och förhoppningsvis har hostan lagt sig då.

Tänk att förkylningen inte ger med sig ! Nu är det femte dagen och det rosslar i bröstet på mig, så det knakar. Sedan kommer hostan och efter det blir man alldeles "slut".
När ska man bli "normal" igen och fungera som en människa ? Frågan är, vad är normalt ? I alla fall när det gäller oss människor. Det finns alldeles för många som klassificera vår art i olika grupper. senast var det väl en av våra ministrar som uttryckte sig lite klumpigt. Men tanken tål att fundera på.
Eftersom jag håller på lite med fotboll, så kan konstiga saker uppstå på en fotbollsplan. I stridens hetta kan man säga saker som man sedan ångrar (kanske). Nu har saker skett som gör mig fruktansvärt irriterad, jag anser att alla människor har samma värde och samma rättigheter, vart än man kommer ifrån, tillsammans med färgen på vår hud. Det för gör det mig illa att höra att våra spelare, som kommer från en annan kultur och bakgrund, för andra året i rad, samma motståndare, får ytstå sådana påhopp eller ord, så att man till slut tappar besinningen. Vart har "Fair Play" tagit vägen i vår serie.
Jag ställde frågan på en fotbollssida, men där blev jag refuserad !
Är frågan för infekterad ? Eller ?
Inom FIFA pratar man om "Respect" (märket finns på landslagströjorna), inom svensk fotboll har vi i Allsvenskan "Fair Play", men som jag skrev, i Div III Södra Norrland existerar det inget sådant. Behövs det inte ? Jag vet att det finns fler som tänker som mig. man kanske skulle starta ett upprop mot detta ?
Eller göra en kupp ? Vi ska möta detta lag på hemmaplan i höst, en banderoll med en text typ, "Alla är likavärda", på läktaren, vad tror Ni ?
Jag tar tacksamt emot alternativa förslag.

Nu blev det mycket fotboll denna gång, men innehållet var väl menat !

Torsdag eftermiddag ! Känns som jag nyss vaknat upp ur koma. Vi hade match igår kväll och det gick inte så bra, varken på det ena eller andra sättet. Vaknade igår med förkylning och den blev bara värre ju längre dagen gick, så när det var dags för match, så var det en hes stämma, med mycket bas, som hördes i högtalarna. Matchen förlorades med 1-2.
Samma sak var det imorse. Nu börjar det kännas att jag vilat en halv dag, rösten är på väg tillbaka, men hostan kan jag inte göra något åt. Mitt gamla "problem", foten, börjar faktiskt kännas bättre, "Ta i trä".
Men jag vågar inte ropa Hej ännu.
Kanske är det för att jag vilat och inte anträngt den något, eller ? Snart kommer Monica hem från arbetet och jag som inte ätit något än idag, jag har inga krafter över till det. Hoppas att allt gått över till imorgon. Jag vill inte känna mig så här förkyld och hängig.
Nu kom jag ihåg en tanke jag haft en tid. Njurarna ska vara kroppens reningsorgan, om de blir sämre, som i mitt fall. Blir inte kroppen känsligare för infektioner då, det tar ju längre tid att "rena" kroppen. Läkarna säger att så är inte fallet, men i mitt fall, så har blir jag mer och mer grundligt förkyld, ordentligt. Har detta inget sammanhang ? Det skulle vara intressant att höra om fler tänker som jag.

Till nästa gång : See you !!

Värst vad det dröjde innan jag loggade in igen. Det gick alldeles för länge, men det har sina orsaker.
I lördags var jag på resa till Jädraås utanför Sandviken. Där finns ett ölbryggeri som vi i sällskapet besökte. De hade ett nytt öl som släpps nu snart på Systembolaget och vilket öl, kanongott !

Igår satt jag två timmar på hälsocentralen, detta för att läakren jag fått tid hos, ville kolla upp medicineringen för foten. Gissa om jag var trött på stället innan jag kom hem. Det slutade med att jag inte "äter" några cortisontabletter längre, utan värktabletter istället, under några dagar. Vi får väl se hur det slutar ?  Sedan jag slutade med de andra, urindrivande tabletterna, så känns foten ännu så länge inte så annorlunda, det tar väl några dagar innan det börjar märkas.
Jag är mycket trött på att det ser ut som det gör i mitt liv just nu. Är det någon som vill byta med mig ?
Tur att jag har fotbollen, så att ibland har något att göra av tiden på. Har precis avslutat skrivningen i programbladet till matchen imorgon mot Hofors och ikväll ska laget läggas ut på hemsidan. Detta tillsammans med att samma lag ska skrivas in i programmet. Så nu har jag lite att göra ikväll också, förresten, motståndarna ska också kontaktas för att få deras lag. Nu blev det mycket !
Återkommer senare !

Fredagkväll. Snart dags att lägga sig och första dagen utan mina tabletter som ska driva ut vätskan ur min kropp. Vi får väl se om någon dag om jag blir kraftigare då ?
Imorgon ska vi ut på en kortare resa, jag och en del av vännerna i Gefle Ölsellskap. Vårt mål är Jädraås, för att där göra ett studiebesök på Jädraöl. Alltid intressant att se nå´t nytt och att testa detsamma. Hela turen, med allt tar väl ca 5 timmar.
För första gången får jag själv åka med när jag anordnat en resa till dessa mina vänner. Det ska bli kul !
Väderutsikterna ser lovande ut, så det blir nog bra.
Nu ska jag se till att jag är pigg imorgon. Godnatt allihop !

Det finns ett gammalt bra ordspråk som lyder "Själv är bäste dräng", det betyder, för den som inte vet, ungefär: Om man ska få något gjort, så är det bäst att göra det själv.

Det upplevde jag verkligen idag. Efter att ha träffat läkaren i måndags och tänkt på vad han sa, så har jag dessa dagar funderat på hans ord. Så idag ringde jag upp till njuravdelningen på Gävle Sjukhus och frågade om jag skulle göra ett uppehåll med de urindrivande medicinerna, tills gikten lagts sig. På egtermiddagen fick jag så beskedet.
"Gör det ".

Efter alla dessa veckor, så hittade jag (kanske) lösningen själv. Är jag utbildad läkare, nej, men jag såg konsekvenser kontra möjligheter. Tänk, det var inte så svårt. Det tycker i alla fall inte jag.

Om ca 30 minuter blir jag hämtad, vi i familjen som bor kvar, är bjudna på grillavslutning i Regementsparken. Det blir en stunds avkoppling, så nu ska jag gå upp och göra mig i ordning.

Ha det

Tänk vad ett feltänk kan sluta med.
Igår skrev jag att jag var i Mörby Centrum och gick, då tänkte jag inte så mycket, men idag, ett centrum som är ca 350 m långt med affärer på bada sidorna, det var allt det som var. Så den sträckan var inte lång, resultatet var dock detsamma.
Inte blev det bättre att jag vaknade redan  ca med värk och sedan var det fram och tillbaka med sömnen, för den natten.

Ikväll är jag hemma igen hos Monica och snart är det dags att sova i min egen säng igen. Skönt !!!
Resan hem gick bra och sista milen flög fram. Nu när jag ligger här och skriver så börjar det "vanliga" komma tillbaka. Så det är väl bäst att ta Alvedon Forte och lägga sig, allt för att undvika en till likadan natt. När jag var till läkaren i måndags, fick jag en värktablett som skulle vara bra för njurarna, men ändå ta bort värken. Igår läste jag om den. Det var inte undra på att jag kände mig så "underlig" på eftermiddagen efter att ha tagit den. Aldrig, aldrig att jag tar fler av den !

Tack för trevligt umgänge de här dagarna tjejer ! Ha det så bra imorgon, där Ni ska vara.

Nu när jag skriver detta är det kväll och jag börjar bli trött. Det blev en tidig morgon, Ida skulle vara på Danderyds sjukhus redan 7.30 och det var en restid på ca 30 minuter. Innan det skulle vi göra oss klar, vi tre personer.
Väl där gick det fort, vi sprang fram och tillbaks en stund, men till slut var vi på rätt plats. Sedan satt Cizzi och jag och väntade en stund innan vi drog oss mot Mörby Centrum, som låg alldeles i närheten.
Det var dumt, jag känner det nu i tår och fot, men vad gör man inte för sina barn.

Efter att ha ätit och tagit det lugnt en stund, bar det återigen, som vanligt, när jag är här, till Bauhaus. denna gång för att köpa en toasits till Ida. Nu är den nya på plats, det blev snyggt.

Förresten,igår kväll somande jag skönt, jag låg och lyssnade på Vangelis underbara,lugna musik och somnade. Där är ett tips till Er ute där i cyberrymden.

Idag bär det av till Kallhäll. Jag och dottern, Cizzi ska åka till min andra dottern, för att stötta henne under morgondagen. Men före det ska jag ner till hälsocentralen.
Inatt har jag knappt kunnat sova, när jag lagt mig igår kväll, så blev det precis som på lördagskvällen, det känns som det brinner i foten, myror som springer omkring i foten och plus detta, så kommer det stötar som känns som någon stoppar in akupunturnålar i mina onda tår. Ska det behöva vara så ?
Så idag, när jag stoppat i mig mina sista cortisontabletter, för denna gång, så lade jag mig för att vila foten. Och vips ! Samma sak som inatt. Jag orkar inte med detta !!!
När jag till råga på detta inte får äta värktabletter, för njurarnas skull, så blir det så fel.

Jag hade bestämt mig för att inte skriva så mycket om foten, men nu orkar jag inte hålla tillbaks tankarna längre. Hur ska detta sluta ? Jag kan och vill framför allt inte, gå så här längre. Finns det inget annat som kan hjälpa ?

" Is there anybody outthere who can give me a hand" som Billy Ocean (tror jag) sjunger i en sång från 80-talet. Please help !!!

( ca 3 timmar senare )
Nu har jag varit och träffat en läkare och vilken tur jag hade, han var utbildad njurläkare, så han visste vad han pratade om. I mina funderingar har jag tänkt på detta med urindrivande medicin och se de var inte så dumma funderingar. ALLA dessa mediciner gör så att blodet blir "tjockare" och detta innebär att urinkristallerna som jag har i foten, de fastnar i lederna. Jag behöver de urindrivande tabletterna för njurarnas skull och samtidigt är det dessa som i nuläget ställer till problemen.

Är det detta som kallas ett "Moment 22" läge.

I alla fall fick jag värktabletter som ska hjälpa mot smärtan och det är samma sak där, jag får inte äta starka tabletter för njurarna och ändå ska de hjälpa mot smärtan. Vi får väl se hur detta slutar.
När läkaren såg min fot så sa han dessutom att, "så där kan Du inte gå och jobba", så han sjukskrev mig veckan ut.

Nu fick jag precis besked om att det snart är läge att starta resan mot Kallhäll, Cizzi är på väg hemåt nu, så nu ska jag bara packa bilen, tanka upp den och sedan åka. Får inte glömma bort att meddela chefen om förlängningen av hemmavarandet.

Hej igen !

Igår fick jag vara med om något dramatiskt. En avslutning som gav nervösa spår.
Vi hade ju match mot Rengsjö då och jag har skrivit ett sammandrag om matchen.

http://www5.idrottonline.se/IKHuge-Fotboll/Herrar/NyheterHerrar/Snabbmatchrapport/

Nu sitter jag här på lördagsförmiddagen, har just löst Melodikrysset och lagt in vad helsingetidningarna skrev om matchen. Det är ett litet trevligt "extrajobb" detta, att skriva på nätet. Därför tänker jag nu ta en kopp kaffe nu och koppla av.
Resten av dagen kommer väl att fyllas med vanliga sysslor som städning och plock. Kanske det blir en stunds TV-tittande, det är ju både Hockey-VM och V75 från Gävletravet, vem vet ?
Se´n ikväll är det ju Champions Leauge-finalen i fotboll. Det kan bli en riktigt godbit ?

På måndag bär det av till Stockholm för att hjälpa Ida någon dag. Vi åker ner, Cizzi och jag, för att göra det. Det känns skönt att kunna göra det, när man kan.

Nu har jag precis sett Sveriges "Tre Krornor" förlora kavrtsfinalen i ishockey-VM. Skit också !
Men det när klart, nu kan man koncentrera sig på fotbollen på lördagkväll istället. Men vilket slarv, hela matchen slarvade man i egen zon.

Nu är det bara att fokusera på matchen imorgon kväll, Rengsjö (Bollnäs) kommer på besök och jag har fått veta att vi har 8 skadade spelare i truppen. Det är inte lite det !
Tur att det finns spelare att kasta in som reserver.

Jag måste få berätta att detta lag har en sportchef som är en av de trevligaste perfsoner jag träffat, man kan prata om allt och han är alltid trevlig. Hoppas att jag själv är så ! Om inte, att jag blir det !

Jag har idag börjat en fjärde (4:e) cortisontrablett kur och den här gången är det starkare tabletter med snabb verkan. dessa ska man första dagen ta 10 tabletter och sedan trappa ner med 2 tabletter dagligen, alltså 8-6-4-2. Efter det får vi se om det fungerar.  Idag har jag varit ute lite och gjort ärenden och när jag sitter här och nu, så känns det. Foten är lite svullen och det gnor hela tiden i tårna. inte bra !

Efter att ha arbetat fackligt under nästan femton år, så vet jag mina rättigheter och mina skyldigheter. Så är Ni det minsta nyfiken eller osäker vad som gäller i fackliga frågor, det är bättre att fråga en gång för mycket än för lite. I dagens samhälle så kan inte chefer och liknande göra hur de vill, även om försök att försämra för arbetstagarna har gjorts under de sista 5-6 åren. Av vilka ? Det kan Ni försöka klura ut ?
Det är inte så svårt egentligen att hitta svaret i den frågan, men JAG berättar det inte !

Jag skrev nyss att jag arbetat fackligt under femton år, glömde totalt bort att jag har ett uppdrag kvar.
Är kassör för TCO-rådet Gävleborg, Södra delen. Där får man veta och lära sig mycket också. Så det är ett uppdrag som är positivt.
Nu ska jag ut i ett ärende, vi får se om jag hinner utveckla mina tankar mer idag eller om det blir imorgon.

Dagen har varit lugn, har mest vilat foten, ändå pirrar det i tåfästet ikväll.

Alldeles nyss blev jag lite upprörd och det ska mycket till innan jag blir det. Ida ringde och berättade om sitt möte idag, där chefen och en läkare var närvarande. HUR vuxna människor kan bete sig mot ungdomar ? Men jag blir inte förvånad, tendensen bland chefer i sanhället (min åsikt) verkar vara att trycka till människor när man har chansen.

Därför alla arbetare, ska Ni på ett möte med chefen, ta med någon facklig. Fyra öron hör mer än två. Detta har Ni all rätt till.

Så stå upp för Era rättigheter. Mer info i detta ämne kommer nog senare.

Ute är det mörkt och grått, inte som mitt i vintern, men ändå. Solen har lyst med sin frånvaro och det har blåst ordentligt.

Ida har åkt hem till Kallhäll idag och hon ska arbeta imorgon. Själv fick jag kontakt med läkaren i morse och blev sjukskriven veckan ut. Foten känns inte bra. Nog om det !

Utseendet på bloggen fick en rejäl uppryckning idag, det var Ida som hjälpte mig med det. Genast blev det bättre, det tycker i alla fall jag. TACK Ida !

Min andra dotter spelar teater för elever i förskoleklass till tredje klass under våren. Detta i en teatergrupp med personer med funktionshinder av alla slag. En härlig mix av individer som hjälper och stöttar varandra. När det gäller Cizzi, som hon heter, så har hon växt under den här perioden hon varit med i gruppen. Det känns så skönt att det fanns en plats för henne någonstans, där hon får blomma ut.

Idag har jag just nu kommit hem från en resa med farsan, Gunnar, Gun, (hans sambo) och resten av familjen upp till Vallsta och Orbadens Spa, för att där inta dagens lunch. Vilken mat och vilken miljö att vistas i. Dit åker jag gärna igen !
Det var en trevlig utflykt, speciellt som redan förra året pratade om att göra en resa uppåt Hälsingland med farsan. Då blev det aldrig av, men nu är det gjort.

Igår hade laget årets längsta bortamatch och det slutade med vinst 5-0. Så nu är det bara att se fram emot nästa match, som är nu på fredag, hemma mot Rengsjö SK. (Bollnäs). Ett lag som "vi" så länge jag funnits med, haft lite svårt mot. Ifjolårets match "skulle" vi bara ta tre poäng och säkra andra platsen. Hur det gick då ?  Förlust ! Och idag har de (Rengsjö) vunnit en svår match med 4-0. Så dom är på gång.

Imorgon ska läkar´n ringa mig igen, jag har redan berättat att jag stannar hemma imorgon och det var tur det. Har ökat på dosen med cortisontabletter till fyra stycken om da´n. Enligt läkaren var två tabletter rena "baby-dosen". Ändå blir det knappt något bättre. Hur kommer det sig ?
Jag vill bli kvitt det här !! När det är så att vattendropparna känns på foten vid duschning och området blir rött, då är det inte bra.

Förresten, jag får väl säga "Grattis" till mig själv, på min 54-åriga födelsedag. Jag har tänkt en del på brorsan idag och trots att vi inte umgicks så mycket sista åren, så saknar jag honom. Han var ju ändå, trots allt,min enda bror. Så ha det så bra brorsan, vartän Du är. Som avlutning citerar jag Ingemar Olssons text:

"Du vet väl om att Du är värdefull, att Du är viktig här och nu.
Du passar in i själva skapelsen, för ingen annan är som Du."

Snart ska jag åka och hämta frun vid jobbet. sedan ska vi åka hem till Cizzi som nu fått besök av storasyster. Det är meningen att vi ska äta lite där, sen vill jag hem till hockeyn. Svår match ikväll.

Imorgon är det så dags för stadens födelsedagsbarn att firas, Brynäs IF fyller 100 år.
Stort kalas med tårta och tillbehör på Läkerol Arena under några timmar. Jag ska nog försöka ta mig dit och insupa atmosfären. efter det ska jag hem och på avstånd, följa grabbarnas match i norra Hälsingland mot Ytterhogdal.

Nu får det vara slut på detta tjat eller hur ? Jag kan inget göra åt gikten. Den lever sitt eget liv.

Istället ska jag idag skriva om det som hände i tisdags på vår hemmaplan. En av våra spelare, som var med när reservlaget spelade match mot "mitt gamla lag", Korsnäs BK, bröt ena benet under matchen.
Inte bara vadbenet, utan också skenbenet gick av. Så vad jag vet blev det operation för Robert.
Krya på dig, vi ses med kryckan vid något tillfälle. Det är hemskt när så´na här saker inträffar.

Imorgon kommer Ida hem från S-holm (Kallhäll), detta för att vara med .min födelsedag. Det blir inget stort firande, utan min familj ska bjuda min far med sambo på lunch istället. Förresten, "farsan" fyller år idag, så jag ska nog ringa till honom strax. Bara för att säga Grattis. Det blir annat när vi ses på söndag.

Sitter nu och väntar på att Monica ska komma hem från jobbet, det dröjer en stund till, så jag vet inte vad jag ska göra fram tills hon kommer. Nu hade jag redan glömt "farsan". Så det är väl bäst att sluta innan jag glömmer bort att ringa.

Ciao

Onsdag eftermiddag ! Gick hem tidigare idag, detta för fotens skull. Ligger nu på en säng och foten värker och pulserar+att det bränner i fotsulan. Vad ska man göra ?
Pratade med ju med läkaren idag, han vill sjukskriva mig och som han sa: Om Du inte kan fullgöra dina arbetsuppgifter, så finns det bara en sak att göra. Varför dessa trappor och varför allt spring ? Om man kunde få hålla sig på ett och samma plan, istället för att vandra mellan fyra (4) våningar ?
Frågor som ej har något svar.
Så nu blir man hemma igen ! Fy vad hemskt ! Jag gillar det inte ! Inte det minsta !
Undrar vad som händer nu ? För det första är det väl bara att kontakta hälsocentralen igen.

Då var det dags igen. Dagen började som gårdagen slutade. Har ringt hälsocentralen, så nu ska läkaren ringa mig imorgon. Foten kan jag inte göra något åt, det är "åt skogen". Samtidigt som jag här på jobbet ska gå i alla dessa trappor, upp och ner, hela tiden. Jag tror att det är därför som det inte blir bra.
Hoppas att läkaren ringer imorgon bara.

Ha det !

Känner att jag  måste ge en reflektion av dagen som gått. Det tog inte många timmar innan jag började halta och när jag kom hem såg foten röd och svullen ut. Hur ska detta sluta ? Efter bara en arbetsdag ?
Det är väl bara att avvakta och se.
På TV-n går det bra för sverige 4-1 efter första perioden. Hoppas att det fortsätter på den inslagna linjen.

Idag är jag tillbaks på jobbet, därför blir det bara en kort notis nu. Konferensen jag skall åka på blir inget av. Jag får inte ledigt, helt enkelt.
Här på jobbet känns allt som vanligt, men det här med att gå mycket, det kan jag nog glömma. Vi får se vad som händer under dagen.
Matchen i lördags vanns med 2-1 om någon är nyfiken. Det sista målet, avgörandet, gjordes i sista ordinarie minuten, Så sedan var det fyra nervösa övertidsminuter. Till helgen väntar Ytterhogdal bort på lördag.

Fick nyss besked om att dagens match blir av, det myckna regnandet var på väg att förstöra tillställningen, men så blev inte fallet. Så om tre timmar ska jag vara nere på Kastvallen och idag behövs det varma kläder. Före det är det en massa som ska göras, programbladet finputsas o s v.
Så nu har jag inte tid med något mer, för tillfället.   Mors !

Detta väder ! Tänk att man ska vara så beroende av detta fenomen !
Just nu är det snöblandat regn utanför fönstret och det ser inte roligt ut, detta i början av maj månad.
Imorgon var det meningen att Vi skulle spela hemmamatch på naturgräset, men med detta väder, vet vi inte än om det går. Det är väl bara att avvakta.

Igår berättade jag om mina mediciner, hör och häpna, det räckte med ett telefonsamtal, för att få dem. Så idag ska jag hämta ut dem. Nu är det sex (6) tabletter som ska stoppas i mig dagligen. Det blir bara fler och fler.

På måndag är det så dags igen, arbetet. Läkningen av foten verkar gå bra, så nu ska man tillbaks till jobbet med barnen. Det ska bli kul ! Sista dagarna har känts tunga p g a att man har ingen att prata med på dagarna. Men nu så !

Innan jag blev hemma för gikten, så sökte jag ledigt för en konferens på onsdag-torsdag. Jag hoppas att chefen kommer ihåg detta, för nu är tågbiljetter köpta och allt är förberett.
Jag får väl avvakta och se.

Ha en bra dag, alla Ni som möjligen läser detta !

Nu ska jag snart åka iväg. Blir bjuden på Gefle - Norrköping i Allsvenskan.
Foten blir sakta bättre, så nu börjar det ljusna. Jag skulle däremot få nya mediciner, men där sprack det. Läkaren jag träffade, sa  "det fixar jag", men det är inte gjort, så det slutar väl med en massa tfnsamtal igen för att reda upp allt.
Allt är alltså som vanligt.

Klockan är bara 9 på förmiddagen och här sitter jag igen. Har skjutsat frun till jobbet och på väge hem förberett en överraskning. Denna dag innehåller många saker, ska bl a ringa Njurmottagningen, vidare måste jag idag köpa tågbiljetter till mig och Sandviks-Stefan tills nästa onsdag.
Ikväll ska jag "hjälpa" Damlaget, deras speaker är på semester och ville ha en speaker till deras match.

Vad mycket konstigt man kan få veta av en läkare ! Efter att berättat om mina problem med foten och annat, så frågade han om jag äter en viss läkemedel. Det gör jag, så jag svarade "ja" och svaret jag fick då var överraskande: "Där har vi boven i dramat". Eftersom jag har cystnjurar , så äter jag urindrivande tabletter, dessa orsakar gikt. Så rådet jag fick, var att börja igen med cortisontabletterna (3.e gången) och sedan börja med medicin mot gikt. Samtidigt ska jag kontakta njurmottagningen för att byta medicin för mina problem. Invecklat va ? Så nu är jag nyfiken på reaktionen av hälsocentral läkarens råd på Njurmottagningen. Blir det revolt ? Vad läkaren också sa var däremot lite underligt, "Det finns dåliga läkare på Njurmottagningen också".
Pratar man så om en kollega ? Det kändes konstigt att höra de sista orden.

Om någon undrar vad cystnjurar är, så i mitt fall, betyder det att jag inuti mina njurar har "luftbubblor" el liknande, som växer snabbare ju högre blodtryck jag har. Därför äter jag blodtrycksmedicin sedan 25 år och vid sista kontrollen så hade jag bubblor som var ganska stora i mina njurar, högra 6 cm i diameter och vänstra 5,5 cm. Dessa växer alltså och till sist fungerar inte mina njurar, det finns inte vävnad kvar som kan rena mitt blod. Då återstår antingen dialys eller transplantation. Låter inte så roligt, men vad ska man göra.

Vi har ärvt det från vår mor (hon dog för snart 18 år sedan nu, i följderna av sjukdomen), alla tre syskon, men nu är det bara syrran och jag kvar, då bror gick bort i mitten av februari. Han hade högt blodtryck, början till diabetes och fick vid en busshållplats tre hjärtinfarkter i snabb följd, som gjorde att han fick syrebrist i hjärnan och sedan var det slut. "Lilla" Peter, Du finns i mitt hjärta och jag tänker ofta på Dig, så att du vet.

Det här blev mer än jag tänkt mig och känslosamt, så nu slutar jag för idag.

En ny dag med samma innehåll. Ska strax iväg och visa foten för läkaren, samtidigt passa på och ta provet till njuravdelningen.
Gårdagen var inget rolig, mitt QPR förlorade mot Chelsea med 6-1. Den matchen var inte rolig att titta på, men ändå, det är å sällan man får se dem i direktsändning.
Vad som händer ikväll, vet jag inte än. Men nån´ting hittar vi väl på frugan och jag, om inte annat blir det väl TV:n.

Vilken dag ! Fick stressa till en början för att få allt klart, sedan invänta personer, (länge) för att till sist vända hem efter en förlust. Och vilken förlust !
Grabbarna spelade jämt med Kvarnsveden i 20 minuter, sedan kom 1:an och det slutade med 5:an med 2 minuter kvar. 0-5 !!  Det hade jag aldrig kunnat tänka mig !

Nu är det kväll och det ligger glömt i bakhuvudet. Jag längtar redan till nästa lördag, då Ånge kommer på besök. Då ni ! (Hoppas jag)

Har under dagen, för första gången på 5 dagar, fått ta värktabletter. Den 3:e ska tas snart innan jag lägger mig. Det är inte roligt att vakna av att känna täcket ligga mot foten och det gör att jag vaknar.
Man får ju inte sova ut !  Därför är det kanske bäst att lägga sig snart.

Förresten, imorgon kl 14.00 är det dags för nästa match. QPR-Chelsea i Premier Leauge. Den ska jag se ! Efterspelet efter den förra matchen sker i sommar, det var då Terry sa något olämpligt till Ferdinand
och detta ligger hos åklagaren nu.

Vi hörs !

Vad ska man säga om denna dag ?  Har varit ute och försökt att göra något, men tyvärr.
Jag vet att det börjar bli tjatigt, men samtidigt så är detta för mig ett sätt att skriva av mig.

Läkaren har inte hört av sig än och kommer nog inte att göra det heller. Så vad göra ?

Imorgon är det så dags ! Kvarnsveden kommer på besök och nu faller bit på bit, på plats.
Det enda som ska göras nu är slutfinishen på programmet. De uppgifterna kommer väl från
"Henke" snart, då gäller det att vara beredd.

Jag återkommer imorgon och berättar då hur det gick i matchen. Vem vet, jag kanske hinner
med ett besök före det också.

Idag är det torsdag och det börjr att kännas uppgivet. Foten blir inget bättre, utan snarare åt motsatt håll.
Ringde hälsocentralen för att berätta om min status, vi får se vad som händer nu ?

Nu är det mindre än 48 timmar kvar till avspark och nervositeten börjar krypa på. Musiken är fixad, så gott som och imorgon ska jag få hjälp och visning av tekniken på Strömvallen. Intressant !
Hemma på Kastvallen vet jag hur allt fungerar, detta blir något nytt !
Ikväll måste jag börja skriva i programbladet, jag kommer bara inte igång.

Igår var det sista dagen på andra kuren av tabletterna. Hela dagen, nästan, höll jag mig i stillhet, gick så lite jag bara kunde.
Idag har jag varit tvungen att gå en del. Det har gjort att det bränner i foten, så att jag vet inte vad jag ska göra. Är det detta som är "gikt" ? Hur kan det "bränna" som en eld i leden ?

Det går ju inte över. Jag kan inte glömma vad läkaren sa: "Rodnaden är ju borta, så jag förstår inte varför det kan göra ont, men det syns ju att Du har det". Vad ska jag ta mig till ? Så här kan inte livet fortsätta, det här har börjat sätta sig på nerverna. Jag håller på att bli tokig !

Jag vill inte gå så här och ha värk. Jag vill vara i farten, jobba med barnen, prata med folk osv.
Detta tar kål på mig.

Är det någon där ute som har en idé som kan hjälpa mig, så snälla !

Första inlägget !

Jag hade tänkt börja för ett bra tag sedan, men så mycket har kommit i vägen.
Först gick min bror bort, alldeles för tidigt, sedan blev jag sjuk och nu sitter jag
hemma igen sedan två veckor. Har fått något så otroligt som "gikt" i min höger fot.
Så efter två kurer med cortisontabletter så återstår det i nuläget bara att se åt "vilket håll
det går åt". (Läkarens ord)
Hela denna vår har varit fylld av tråkigheter och inget kan jag göra åt dem. Det känns jobbigt !

När man dessutom hade fått beskedet att njurarna börjat krångla, bara veckorna innan jul,
så var det här det sista man önskade. Men livet går vidare.

Om fyra dagar så startar något som kanske kan lätta lite, då är det hemmapremiär för laget
jag är speaker åt. Vi ska möta Kvarnsvedens SK på lördag. Vilka vi är ? IK Huge, förstås,
vi spelar i Div III Södra Norrland. Första matchen vanns borta mot Edsbyns IF FF med 4-2.

Allt det här kommer jag nog att återkomma till längre fram.