Vilken annorlunda vecka detta blev !

I fredags när jag gick hem från arbetet så var allt som vanligt, så även på lördagsmorgonen. Men sedan sprack allt. På vär ner till matchen ringde mobilen, pappas sambos dotter ringde. Plötsligt förändrades allt. Gun, smbon, hade hamnat på sjukhus och pappa behövde sällskap.
Jag visste sedan tidigare att minnet ibland sviktade för far, men att det gått så långt. Nu fick jag uppleva det ordentligt.
Detta blev en svår upplevelse, att få säga till om nästan allt. Det blev till att ta en veckas semester, för att kunna "hjälpa till" i denna svåra situation.

Tänker på dig farsan ! Tårarna kommer direkt, och mitt i allt detta, så ringer man och frågar vad jag håller på med, eftersom jag inte är på jobbet. Vad erbjuder vi kommande generationer att växa upp till ? När man inte, plötsligt, får möjlighet att ta hand om våra när och kära, utan att bli i frågasatt ?

JAG SKÄMS !!!!!!