Lördagskväll och jag funderaren del. Vart ska allt ta vägen ?
Hela dagen har det känts i foten, den högra, men det värsta är att även vänster foten gör sig påmind och det har jag inte varit med om tidigare. I slutet av veckan har ,jag ibland jag haft svårt att gå nedför i trappor och det är samma känsla som i våras.  Vart leder det mig ? Allting känns underligt just nu. Framtiden kan jag inte fundera på. Till allt detta kommer jobbet. Jag känner mig allt för stressad just nu.
Det känns skönt att denna vecka så kommer det ett avbrott i det normala livet. Samtidigt så är det skönt att det kommer ett avbrott i "vardagslunken".
Nästa helg ska vi, hela familjen åka på kryssning, detta för att Ida snart fyller 25 år. Tänk att tiden gått så fort, min egen dotter, som har fast arbéte och bostad i S-holm är så "gammal". Jag kan inte fatta detta.

Tänk, att efter mitt "besök" på Lasarettet, så har mitt liv förändrats. Jag måste såga till det sämre, nej, till det bättre. Jag har alltid varit en känslomänniska och jag känner att mitt liv blir alltmer känslosamt. Ju mer jag ser ett känslosamt TV-program, detso känsligare blir jag, samtidigt som jag mer och mer tänker på hur mamma hade det det på slutet. Detta känns mer och mer jobbigt.

Nu är det dags att "slå igen butiken". Jag får återkomma till allt detta senare.