Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem och jag känner mig inte OK. Bilden av far sitter kvar på näthinnan vad jag än gör och mitt i allt ska jag ta hand om "trasiga" barn, en del i alla fall. Det blir en så`n krock, så att ibland blir livet svåt att leva.

Igår fick syrran göra ett ultraljud på sina njurar och det var troligtvis inget roligt svar hon fick då. Hon har ständig huvudvärk och högt blodtryck. Vad det tyder på får hon väl snart veta. Det känns i alla fall inget roligt.

Imorgon torsdag, ska jag i alla fall göra något roligt. Jag ska vara speaker när Sveriges F15 samt P15 landslag möter Norges dito. Det ska bli en upplevelse ! Lite rutin av liknande matcher har jag, för två år sedan var jag speaker vid en match då Sveriges, dåvarande yngre ljuniorlandslag, mötte Bulgariens dito. Samma spelare som nu ska spela avgörande matcher mot Italien för U21-slutspel.

Innehåller Sveriges lag möjligtvis några kommande storspelare ? Vi får väl se ?

Vilken annorlunda vecka detta blev !

I fredags när jag gick hem från arbetet så var allt som vanligt, så även på lördagsmorgonen. Men sedan sprack allt. På vär ner till matchen ringde mobilen, pappas sambos dotter ringde. Plötsligt förändrades allt. Gun, smbon, hade hamnat på sjukhus och pappa behövde sällskap.
Jag visste sedan tidigare att minnet ibland sviktade för far, men att det gått så långt. Nu fick jag uppleva det ordentligt.
Detta blev en svår upplevelse, att få säga till om nästan allt. Det blev till att ta en veckas semester, för att kunna "hjälpa till" i denna svåra situation.

Tänker på dig farsan ! Tårarna kommer direkt, och mitt i allt detta, så ringer man och frågar vad jag håller på med, eftersom jag inte är på jobbet. Vad erbjuder vi kommande generationer att växa upp till ? När man inte, plötsligt, får möjlighet att ta hand om våra när och kära, utan att bli i frågasatt ?

JAG SKÄMS !!!!!!

Lördag och vilodag igen !

Vad är det ? Nej, idag är det näst sista hemmamatchen för i år. Ytterhogdal kommer på besök. Det är nästan så att man tycker synd om dem. Jag tror att det är 5 timmars resa enkel väg. De måste ha startat tidigt imorse och detta måste de göra minst 5 gånger detta år. Hujedamej !

Så snart bär det av till Kastvallen. Nästa gång, blir den 20 september. Då är det landskamp, 2 st, mellan Sverige och Norges F 15 samt P 15. För mig blir det andra gången som jag ska vara speaker vid en landsskamp. För 2 år sedan hade jag samma uppgift när Sveriges juniorer spelade mot Bulgarien på samma arena. I de svenska laget spelade då några av de som i förrgår var med i U 21 landlaget. Så förhoppningsvis får man se någon blivande stjärna.

Onsdag !
En dag med mycket spring på jobbet. Nu börjar allt lägga sig på plats, i alla fall när det gäller schema och liknande. Det mesta var klart i måndags, men plötsligt fick jag ändrade "order" och vips var det dags att börja om.
I måndags satt mitt arbetslag och pratade ett tag, men efter det har det blivit lite slitningar och något sådant orkar jag inte med just nu. Synd, det har börjat så bra. Tycker i alla fall jag.
På fredag ska hela barnomsorgsbiten på skolan ha planeringsdag, vi får se vad som händer under den dagen.

Idag var jag i kontakt med kyrkogårdsförvaltningen och fick då ett glädjande besked. Det finns bara en minneslund inte tre (3) som jag hört tidigare. Så nu vet jag var jag ska gå.

Onsdag kväll !

Tredje skoldagen för barnen och det märks att de har varit lediga länge ( i alla fall de flesta). En del har jag inte sett sedan i påskas och visst har jag fått en del kramar, det känns skönt, detta tillsammans med att jag fått nya arbetskamrater, gör att jag ser fram emot detta skolår.
När det gäller min fot så känns det helt OK för tillfället, visst känner jag av det en del kvällar, men det fungerar. Hoppas att det fortsätter så.

När det gäller brorsan, så fick vi ett tråkigt meddelande häromdagen. Vi hade betämt att Peter skulle få vila i en minneslund, dit vi kunde gå och tända ljus osv. Därför trodde vi att vi skulle få veta i vilken minneslund han finns, men där fick vi nobben och det känns inte bra. Jag vill inte gå till en plats där jag inte vet att han finns i närheten. Varför är det så ? Jag vill inte veta exakt var han finns, bara att han finns där någonstans i närheten.

Jag hade tänkt skriva lite mer ikväll, men jag blir bara ledsen av ovanstående, så jag måste sluta nu.

Hej igen !
Nu var det länge sedan jag skrev något. Tiden har gått så fort och sedan har jag arbetat lite här hemma, dvs rustat. Just nu är jag inne på andra veckan med arbete, på skolan. Ja, Ni läser rätt, jag är tillbaks i arbete och just nu känns det helt OK. Gikten har lagt sig.
Jag känner mig ganska trött varje kväll och det är väl inte undra på, efter att bara gått omkring här hemma i tre månader. Man tappar kraft ganska fort upptäckte jag förra måndagen.
När det gäller fotbollen så har höstsäsongen börjat sisådär. Två vinster och en förlust och på lördag är det dags för nästa match, Heby hemma.

Äntligen hemma igen !
Det var en jobbig men upplevelserik resa. Varje dag utom en, var fylld med bussåkande. Jag räknade ut att vi satt sammanlagt 30 timmar i bussen, plus då lunch och fikapauser. Alla dagar utom en satt vi i bussen och då åkte vi båt istället.
Lite fakta om resan, första dagen åkte vi buss från Gävle till Lillehammer, (vi startade redan 8.00 på morgonen och kom fram ca 19.00), där vi åt kvällsmat och sov. Nästa dag bar det av mot Trondheim, efter 6,5 timmar i bussen fick vi en guidad snabbtur runt i staden. Där sov vi sedan över, för att dagen efter ta båten mot Bergen. En natt fick vi tillbringa på båten och kl 14.30 på tisdagen var vi framme i Bergen. Där blev vi hämtade av bussen, för att åka över Hardangervidda och en god natts sömn i Geilo. När vi sedan vaknade på onsdagsmorgonen bar det av hemåt, vi startade redan 08.00 och vi var inte hemma i Gävle förrän 21.00 ca. Så sista dagen blev en riktigt lång resdag.

Båtresan blev väl inte vad vi trott, men trots allt, tack vare trevliga medresenärer så var den ganska OK. För att inte tala om alla naturupplevelser, visserligen upplevde vi det mesta genom bussfönstret, men ändå. Vilka minnen man har i huvudet.