Idag, den 26:e januari, är det två år sedan min bror, PETER, fick tre (3) hjärtinfarkter i snabb följd. Han var på väg hem från arbetet och fick springa till bussen. Sedan var det slut. Inte helt, men hjärnan blev utan syre i över 30 minuter och då blir följderna hemska. man kan väl säga att hjärnan dog.
I nästan 4 veckor låg han sedan och syrran, pappa och jag bara väntade på det oundvikliga.
Två år, vad fort det har gått ! Det känns så konstigt att tänka tillbaka på tiden efter denna händelse och samtidigt jobbigt. Men livet måste gå vidare, så därför "brorsan": Hoppas att Du har det bra där du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar