Vardag igen, efter alla dessa lediga dagar, så är det nu "vanliga" dagar som gäller. Monica är tillbaks på jobbet, så här är det så tyst idag. De här veckorna har varit så roliga, trots att jag har det som jag har det.
Ikväll är så dags för uppstart för nya säsongen i fotboll. Föreningen fick ju ta ur herrlaget ur Div 3, detta p g a att det inte fanns några spelare kvar. Istället får de börja om i Div 5. Detta med "gamla" spelare som nu återvänder till moderklubben. Hur det blir för min del, vet jag inte än. Det är så tyst, så tyst. Tycker inte att jag ska behöva ta initiativet och fråga om min medverkan. Det blir som det blir.

Imorgon ska jag träffa läkaren igen, kanske för att lägga upp min återgång till arbete.
I vilket fall som helst så ska jag nu snart få träffa någon att samtala med, det känns bara bättre och bättre. När det gäller mitt mående så känns det bättre, men rätt som det är så "dippar" det igen. Stod i duschen härom morgonen, då tårarna började rinna. Varför vet jag ej !
Ju mer jag tänker tillbaks på det senaste året, så har jag blivit förändrad. Är inte lika intresserad av att sitta och prata längre, har blivit mer tillbakadragen. Hur ska jag hitta tillbaks dit ? Det är nog inte så lätt, har jag upptäckt, ju längre tiden går. Därför känns det skönt att snart få någon att ventilera mina tankar med.

Vi sörs !