Nu har jag varit hemma i 17 timmar och ska snart iväg igen. Det var bara hem och vända i stort sett.
Efter att ha varit 2 dagar på Bergendal och fått en massa "matnyttigt" när det gäller mitt engagemang i TCO, så sticker jag snart iväg för att åka över till Helsingfors.
Min dotter fyller år snart och vi gör detta som ett grattis till henne.

Jag hoppas att kroppen ska orka med alltihop. Var nämligen till läkaren i tisdags och där konstaterades att mitt blodtryck är för högt och det känns när jag går en lite längre sträcka. Hjärtat börjar slå lite väl hårt, så det blir väl till att anpassa festligheterna till vad man orkar.

Nu hinner jag inte mer, så "Ha det" tills vi ses nästa gång.

Måndag kväll.

Idag har det varit en konstig dag, jag sov bara några få timmar inatt och det märks nu. Imorgon ska jag upp njuravdelningen igen och jag är spänd över vad proverna visar.
Samtidigt som allt känns "jobbigt", så är det ett avbrott i det dagliga livet.

Letade efter kort idag och hittade ett på min mamma, på hennes 50-årsdag. Det blev känslosamt. Så här i efterhand så ser jag nu hur märkt hon var redan då av sjukdomen. Den som till slut släckte hennes låga. Stackars henne, det måste ha varit kämpigt den sista tiden. Bara det att enbart få drick någon deciliter vatten varje dag. Jag kan inte annat säga än, Fy fan.
Nej nu ska jag ut och köra in bilen i garaget innan jag kryper till kojs, allt för att vara, åtminstone försöka, pigg imorgon.

Förresten, löste Melodikrysset i lördags. En så´n rolig sak. Samtidigt som man löser detta så har jag hittat en bloggare som följer programmet varje vecka och där kan man få hjälp och hjälpa andra med lösningar. Det var där jag lärde mig en ny förkortning, "vi sörs", en blandning av ses och hörs.

Så, vi sörs, alla som möjligen läser detta.

Lördagskväll och jag funderaren del. Vart ska allt ta vägen ?
Hela dagen har det känts i foten, den högra, men det värsta är att även vänster foten gör sig påmind och det har jag inte varit med om tidigare. I slutet av veckan har ,jag ibland jag haft svårt att gå nedför i trappor och det är samma känsla som i våras.  Vart leder det mig ? Allting känns underligt just nu. Framtiden kan jag inte fundera på. Till allt detta kommer jobbet. Jag känner mig allt för stressad just nu.
Det känns skönt att denna vecka så kommer det ett avbrott i det normala livet. Samtidigt så är det skönt att det kommer ett avbrott i "vardagslunken".
Nästa helg ska vi, hela familjen åka på kryssning, detta för att Ida snart fyller 25 år. Tänk att tiden gått så fort, min egen dotter, som har fast arbéte och bostad i S-holm är så "gammal". Jag kan inte fatta detta.

Tänk, att efter mitt "besök" på Lasarettet, så har mitt liv förändrats. Jag måste såga till det sämre, nej, till det bättre. Jag har alltid varit en känslomänniska och jag känner att mitt liv blir alltmer känslosamt. Ju mer jag ser ett känslosamt TV-program, detso känsligare blir jag, samtidigt som jag mer och mer tänker på hur mamma hade det det på slutet. Detta känns mer och mer jobbigt.

Nu är det dags att "slå igen butiken". Jag får återkomma till allt detta senare.

Idag är det söndag och jag ska nu städa lite här hemma. Monica har åkt till sin mormors grav i Ockelbo för att se till den. Igår var jag ut och hälsade på "farsan". På vägen stannade jag till för stt titta på en stund av matchen Hille- Örebro Syrianska IF. Hille vann matchen, men motsåndarna vann totalt med 3-2.  Det är samma förening som vi i Huge förlorade mot i kvalet förra året.
Åter till målet för min resa, far, så börjar det nu märkas, tycker jag, att det blir sämre. Han kan inte längre hänga med i ett samtal eller diskussion i samma utsträckning. Detta känns lite jobbigt.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka, med allt vad det innebär. Tjat och återigen tjat. Under veckan ska jag också lämna prover inför mitt besök på njuravdelningen. Jag vet inte om jag skrev förra gången att min högra fot börjar att göra sig påmind igen. Till det ska läggas att jag mer och mer får ont i ryggsidorna i njurtrakten och det känns lite oroligt.

Nej nu är rasten slut och fejandet får börja.

Ha det !

Det var ett tag sedan jag skrev något. Livet har bara rullat på och ärligt talat, så har jag inte haft tid på sistone att fundera på något annat än "livet".
Fotbollssäsongen är nu slut, det slutade med vinst 6-3 mot Edsbyn och sedan dess har allt kretsat kring arbetet. Förutom de dagar jag hamnade på sjukhus. Jag vaknade och kände ett tryck över höger bröstkorg, samtidigt som jag inte kunde lyfta högerarmen. Detta var en tisdagsmorgon och jag hade inte gjort något speciellt dagarna innan. Då blev jag orolig för första gången på länge.
Den morgonen ringde jagb 1177 och fick veta att jag skulle åka till akuten snarast, oduschad försökte jag ta mig upp och göra just detta, men oj, vad det kändes.
När jag kom till akuten gick det fort, lagd på en sång och undersökt på alla sätt. Ett prov gjorde läkaren osäker. Därför fick jag stanna över natten och ta det lugnt.
När jag kommit hem så småningom, kändes det lugnare, man kvar fanns tankarna.
Vad orsakade allt detta ? Min egen analys, är nog stress + en känsla av att inte räcka till på jobbet.
Till detta ska nog läggas att jag känner mig tröttare och trottare, samtidigt som mitt öga har börjat "skela" igen. Sist var det nog tjugo år sedan jag märkte något av detta. Så nog börjar det kännas att jag inte är något ungdom längre. Och vad ska man göra åt detta ? Jag ska inte vara negativ, men samtidigt som allt detta så har livet inte varit snällt mot mig det senasre året, med njursjukdomen och allt.
Nej, nu blir tankarna för tunga och jobbiga, så nu är det bäst att jag slutar.
Jag måste avsluta med något roligt, jag ska få åka på konferens för första gången på länge och detta till Bergendal. Kursen hålls av TCO och det ska bli intressant att möta andra människor och få utbyta tankar och ideér.