Hela helgen har gått så fort, kanske beroende på att Ida kom hem från Kallhäll.

Landskamperna i torsdags gick bra, arrangemanget o s v. Resultaten blev så att flickorna vann sin match med 4-1, medan grabbarna förlorade med 1-0.  Jag skrev ju på onsdagen att det kanske kunde finnas kommande storspelare med i lagen och det är klart att vissa syntes mer än övriga. Ingen nämnd och ingen glömd.
"Mitt" eget lag, IK Huge, förlorade på bortaplan mot Kvarnsveden och det visade sig, att med en match kvar att spela, så är de redan klara seriesegrare.

Nu ska jag hasta iväg till barnen i skolan för att så småningom, på lördag, vara speaker för sista gången denna säsong, då Edsbyn kommer på besök. Mer om detta senare.

Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem och jag känner mig inte OK. Bilden av far sitter kvar på näthinnan vad jag än gör och mitt i allt ska jag ta hand om "trasiga" barn, en del i alla fall. Det blir en så`n krock, så att ibland blir livet svåt att leva.

Igår fick syrran göra ett ultraljud på sina njurar och det var troligtvis inget roligt svar hon fick då. Hon har ständig huvudvärk och högt blodtryck. Vad det tyder på får hon väl snart veta. Det känns i alla fall inget roligt.

Imorgon torsdag, ska jag i alla fall göra något roligt. Jag ska vara speaker när Sveriges F15 samt P15 landslag möter Norges dito. Det ska bli en upplevelse ! Lite rutin av liknande matcher har jag, för två år sedan var jag speaker vid en match då Sveriges, dåvarande yngre ljuniorlandslag, mötte Bulgariens dito. Samma spelare som nu ska spela avgörande matcher mot Italien för U21-slutspel.

Innehåller Sveriges lag möjligtvis några kommande storspelare ? Vi får väl se ?

Vilken annorlunda vecka detta blev !

I fredags när jag gick hem från arbetet så var allt som vanligt, så även på lördagsmorgonen. Men sedan sprack allt. På vär ner till matchen ringde mobilen, pappas sambos dotter ringde. Plötsligt förändrades allt. Gun, smbon, hade hamnat på sjukhus och pappa behövde sällskap.
Jag visste sedan tidigare att minnet ibland sviktade för far, men att det gått så långt. Nu fick jag uppleva det ordentligt.
Detta blev en svår upplevelse, att få säga till om nästan allt. Det blev till att ta en veckas semester, för att kunna "hjälpa till" i denna svåra situation.

Tänker på dig farsan ! Tårarna kommer direkt, och mitt i allt detta, så ringer man och frågar vad jag håller på med, eftersom jag inte är på jobbet. Vad erbjuder vi kommande generationer att växa upp till ? När man inte, plötsligt, får möjlighet att ta hand om våra när och kära, utan att bli i frågasatt ?

JAG SKÄMS !!!!!!

Lördag och vilodag igen !

Vad är det ? Nej, idag är det näst sista hemmamatchen för i år. Ytterhogdal kommer på besök. Det är nästan så att man tycker synd om dem. Jag tror att det är 5 timmars resa enkel väg. De måste ha startat tidigt imorse och detta måste de göra minst 5 gånger detta år. Hujedamej !

Så snart bär det av till Kastvallen. Nästa gång, blir den 20 september. Då är det landskamp, 2 st, mellan Sverige och Norges F 15 samt P 15. För mig blir det andra gången som jag ska vara speaker vid en landsskamp. För 2 år sedan hade jag samma uppgift när Sveriges juniorer spelade mot Bulgarien på samma arena. I de svenska laget spelade då några av de som i förrgår var med i U 21 landlaget. Så förhoppningsvis får man se någon blivande stjärna.