Denna vecka har jag ett annorlunda avbrott. Imorgon ska jag till Gävle Sjukhus, detta för att få en "manick" inkopplad. Läkaren jag träffade sist, ansåg att mitt blodtryck var för högt ( övertrycket låg på 170), så jag ska få gå i 24 timmar med en blodtrycksmätare på kroppen. Jag sover redan dåligt p g a mitt finger. Så fort jag vänder mig i sömnen och kommer åt fingret, så vaknar jag.
Hur jag ska kunna sova med denna apparat, det undrar jag ?
Sedan på kvällen är det så dags för nästa hemmamatch, jag kanske blir så trött att jag somnar helt utmattad. Vem vet ?
Jag får väl återkomma med hur det gick.

Idag, 18:e maj, är det Efit-dag. Detta fick jag veta imorse, så det blev till att börja fotografera.

                                                 Detta var min frukost, nybakade scones.

 

Sedan var det så dags för att förbereda sig inför Melodikrysset.

 

 

Här är jag så igång med lösandet.

 

 

Och här har Ni lösningen. Idag var det inte så svårt.

 

 

Sedan var det så dags för dusch och så här måste jag förbereda mig

varje gång det är dags för dusch. Detta efter att ha skadat fingret.

 

 

Sedan blev det en stund på baksidan i solen, innan vi tog en  kort tur

ner till stan.

 

Väl hemma igen, så var det så dags för fika på baksidan.

 

 

Sen var det så dags för dagens match, Sverige-Finland i

i Ishockey-VM. Eftersom matchen höll på några timmar,

känns det lite konstigt att knäppa fler kort på "dumburken".

Så det får räcka så här så länge.

 

 

 

 Jag vet inte om det var för att fira segern mot Finland, som min fru

gjorde en hallon-rabarberpaj, men god var den.

 

Efter denna paj blev det för spännande på TV:n, både Eurovision och ishockey,

så jag glömde bort att fotografera. Sorrry !

Får ta nya tag nästa gång.

Heja Danmark !!!

Idag har vi städdag i området och det finns en del att göra, tror jag. Men för min del blir det bara att titta på. Igår på jobbet så spelade jag lite fotboll med några barn, tappade balansen och ramlade omkull. Det hela slutade med ett besök på akuten. Jag hade landat på vänsterhanden och och långfingerspetsen pekade uppåt. Så efter några timmar blev fingret bedövat och läkaren drog det rätt.
Resultatet är att jag inte kan hålla i någonting med vänsterhanden och desto mindre arbeta. Två fingrar sitter numer ihoplindande med stöd. Hur det ska bli att duscha t ex blir en prövning som jag snart ska testa.

Jag fick idag en idé om något att skriva om. Vad som gav mig idén var ett inlägg på "Vonkis" blogg.
I torsdags var jag kallad till Kommunhälsan för att se hur min framtid ska te sig ut. Det var min chef som hade satt ihop en begäran om utredning. Anledningen var mycket frånvaro. I februari förra året förlorade jag min bror och när allt var avklarat efter begravning och liknande, så hann jag bara arbeta någon vecka, så var det dags för nästa smäll. GIKT ! Hu så hemskt det var, i början gick det inte att gå på foten och det tog flera månader innan jag fick cortisonspruta och se, då gav den med sig.
I slutet av juli 2012 började jag så att jobba, allt flöt på, men i slutet av oktober började jag känna mig "konstig" och i samma veva vaknade jag en dag och inte kunde lyfta högerarmen samtidigt som jag inte fick upp huvudet från kudden. Då blev jag rädd.
Det värsta var att det inte fanns något "att ta på". Gick till läkare men inga prover visade någonting.
När jag i november fick träffa en tredje läkare, som lyssnade på vad jag berättade om, så fick jag efter en undersökning, min dom. Depression ! Jag, skulle jag vara deprimerad ! Blev sjukskriven och fick rådet att försöka, åtminstone 15 minuter varje dag, att vara utomhus. Tänk, nu vaknade jag, upptäckte att åka till affären var stressande, träffa människor var jobbigt, Som tur var hjälpte min medicin mig.
Efter några veckor började jag känna mig lättare i sinnet. Men tänk så långsamt det gick. Vid juletid fbörjade jag känna mig lite bättre, jag kunde nu se människor igen och röra mig utomhus utan att vara orolig. Började i februari att arbeta 25 % och då bara i klass. Efter ca 5-6 veckor gick jag upp till 50 % i arbetstid och nu sedan ca 4 veckor så arbetar jag 75 %. Allt har känts bra, men inför mötet i torsdags så kom tankarna tillbaks, är detta rätt arbete för mig. Och tänk, när jag kom tillbaks från mötet och fick träffa mina "härliga ungar", så kändes allt så rätt. Hoppas det fortsätter så och att mina arbetskamrater har lite förståelse för att jag inte kör igång för fullt än.
Vad jag upptäckt efter alla turer, är att jag lyssnar på kroppen numera.  Detta var mina sista år i en kort sammanfattning. Hoppas att jag nu får vara kry ett tag framöver, det är allt jag vill.

Nu ska jag försöka mig på något nytt. Idag är det en EFIT-dag, är någon nyfiken på vad det är, kolla upp det !

                   KL 9.13        Min enkla frukost idag. Anledningen är att det troligtvis blir
                                                    ett besök på IKEA nu på förmiddagen.

Kl 10.15   Detta arbetade jag med igår. Istället för att lägga ny trall,

så ligger det nu fina plattor på altanen.

KL 11.18  Frukosten på IKEA i Valbo är nu avklarad, nu väntar

ett besök på Clas Ohlson.

 

Kl 12.03  På väg hem, men innan vi kommer hem, så stannar vi till på

ICA Maxi för ytterligare inköp.

 

 

 

Kan inte låta bli att skriva om min upplevelse nyss, en riktig minnesresa. Lyssnade på Spotify och helt plötsligt strömmar tonerna från Focus ur högtalarna. Vilka låtar !!!
Det var nästan overkligt, melodierna "Sylvia", Focus III och Focus II. Det gåt inte att beskriva, måste upplevas.
Är det någon annan som minns dem ?

Söndag kväll !

Nu börjar jag tröttna på detta. I onsdagsmorse kände jag mig febrig, så jag stannade hemma och det var väl tur det. Så här i efterhand så kan man väl säga att jag sov i tre (3) dygn i stort sett. Krafterna var totalt borta, tillsammans med feber. Så fort jag äter något så börjar hostan. Krafterna har inte återvänt så hur det ska bli nu, vet jag inte. Man kan väl enkelt uttrycka det så här: Se sista dagarna har jag inte gjort många knop.
Förresten ska jag på återbesök till min läkare imorgon, hon kanske har något råd att ge mig.
Nej nu försvann koncentrationen och tröttheten tog över, så det får bli mer skrivet en annan dag,
CIAO