Jag fick idag en idé om något att skriva om. Vad som gav mig idén var ett inlägg på "Vonkis" blogg.
I torsdags var jag kallad till Kommunhälsan för att se hur min framtid ska te sig ut. Det var min chef som hade satt ihop en begäran om utredning. Anledningen var mycket frånvaro. I februari förra året förlorade jag min bror och när allt var avklarat efter begravning och liknande, så hann jag bara arbeta någon vecka, så var det dags för nästa smäll. GIKT ! Hu så hemskt det var, i början gick det inte att gå på foten och det tog flera månader innan jag fick cortisonspruta och se, då gav den med sig.
I slutet av juli 2012 började jag så att jobba, allt flöt på, men i slutet av oktober började jag känna mig "konstig" och i samma veva vaknade jag en dag och inte kunde lyfta högerarmen samtidigt som jag inte fick upp huvudet från kudden. Då blev jag rädd.
Det värsta var att det inte fanns något "att ta på". Gick till läkare men inga prover visade någonting.
När jag i november fick träffa en tredje läkare, som lyssnade på vad jag berättade om, så fick jag efter en undersökning, min dom. Depression ! Jag, skulle jag vara deprimerad ! Blev sjukskriven och fick rådet att försöka, åtminstone 15 minuter varje dag, att vara utomhus. Tänk, nu vaknade jag, upptäckte att åka till affären var stressande, träffa människor var jobbigt, Som tur var hjälpte min medicin mig.
Efter några veckor började jag känna mig lättare i sinnet. Men tänk så långsamt det gick. Vid juletid fbörjade jag känna mig lite bättre, jag kunde nu se människor igen och röra mig utomhus utan att vara orolig. Började i februari att arbeta 25 % och då bara i klass. Efter ca 5-6 veckor gick jag upp till 50 % i arbetstid och nu sedan ca 4 veckor så arbetar jag 75 %. Allt har känts bra, men inför mötet i torsdags så kom tankarna tillbaks, är detta rätt arbete för mig. Och tänk, när jag kom tillbaks från mötet och fick träffa mina "härliga ungar", så kändes allt så rätt. Hoppas det fortsätter så och att mina arbetskamrater har lite förståelse för att jag inte kör igång för fullt än.
Vad jag upptäckt efter alla turer, är att jag lyssnar på kroppen numera.  Detta var mina sista år i en kort sammanfattning. Hoppas att jag nu får vara kry ett tag framöver, det är allt jag vill.

Nu ska jag försöka mig på något nytt. Idag är det en EFIT-dag, är någon nyfiken på vad det är, kolla upp det !

                   KL 9.13        Min enkla frukost idag. Anledningen är att det troligtvis blir
                                                    ett besök på IKEA nu på förmiddagen.

Kl 10.15   Detta arbetade jag med igår. Istället för att lägga ny trall,

så ligger det nu fina plattor på altanen.

KL 11.18  Frukosten på IKEA i Valbo är nu avklarad, nu väntar

ett besök på Clas Ohlson.

 

Kl 12.03  På väg hem, men innan vi kommer hem, så stannar vi till på

ICA Maxi för ytterligare inköp.

 

 

 

Kan inte låta bli att skriva om min upplevelse nyss, en riktig minnesresa. Lyssnade på Spotify och helt plötsligt strömmar tonerna från Focus ur högtalarna. Vilka låtar !!!
Det var nästan overkligt, melodierna "Sylvia", Focus III och Focus II. Det gåt inte att beskriva, måste upplevas.
Är det någon annan som minns dem ?

Söndag kväll !

Nu börjar jag tröttna på detta. I onsdagsmorse kände jag mig febrig, så jag stannade hemma och det var väl tur det. Så här i efterhand så kan man väl säga att jag sov i tre (3) dygn i stort sett. Krafterna var totalt borta, tillsammans med feber. Så fort jag äter något så börjar hostan. Krafterna har inte återvänt så hur det ska bli nu, vet jag inte. Man kan väl enkelt uttrycka det så här: Se sista dagarna har jag inte gjort många knop.
Förresten ska jag på återbesök till min läkare imorgon, hon kanske har något råd att ge mig.
Nej nu försvann koncentrationen och tröttheten tog över, så det får bli mer skrivet en annan dag,
CIAO

Passar på att skriva idag eftersom jag imorgon ska åka till Ida. Med mig följer också Cecilia, bra med lite sällskap. Att jag dessutom ska ha semester i två dagar, så här före påsken, gör inte saken sämre.
På jobbet går det ganska bra, det märks att jag är omtyckt bland barnen. Annars vet jag inte vad jag ska säga. Det rullar på helt enkelt !
Jag funderar på att ta efter min "kryssarkompis" Vonkis, när det gäller EFIT. Det skulle vara intressant att göra något annorlunda. Vad EFIT betyder ? Ett Foto I Timmen. Detta gör man på speciella datum om jag har fattat rätt. Lite mer information om formen av upplägg skadar väl inte kanske.
Snart sätter fotbollssäsongen igång igen, denna gång med andra motståndare. Vi drog ju oss ur trean, för att starta om i Div 5. Så det blir helt annat motstånd, datum och upplägg. Till detta kommer nya spelare, en del "gamla" spelare återkommer och det som är intressant, är att det är en hel del spelare som följer med och startar om. Detta kan göra att serien blir intressant.
Tills nästa gång, Ha det !

Hej igen !Det har nu gått över en månad sedan jag sist skrev något här, Det har hänt en del sedan sist. Nu förtiden arbetar jag halvtid och det går väl hyfsat, dessutom har jag börjat delta i en grupp med andra deprimerade, hittills har vi bara träffats en gång. Vi har sju tillfällen kvar och vi får väl se vad det leder till.
Om man vill förenkla allt, så har jag upptäckt att jag börjat omvärdera saker och ting. Det är andra saker som är viktigt nuförtiden, óm jag jämför med tidigare  Vad kan jag inte beskriva för tillfället.

Något jag tycker är roligt, så är det att "prata" med de personer som jag löser Melodikrysset tillsammans med på lördagarna.

Tdag är det ett år sedan begravningen för brorsan ägde rum. Gör jag en tillbakablick över detta år, har det hänt en hel del. Mest till det sämre, ärligt talat. jag var nog i ett dåligt skick innan brorsan gick bort, utan att jag kände efter. Det som hänt efteråt, har varit jobbigt att ta sig igenom, men nu är det snart gjort förhoppningsvis. Vad kan jag återkomma till senare !

Nu tar jag och slutar här innan det blir för sentimentalt.

Idag är det onsdag och jag har varit på bårt månatliga "ölmöte". Tittar just nu på fotboll, Sverige-Argentina.
Psykiskt mår jag sisådär. Ibland upp och ibland ner. idag när jag kom hem var jag trött i huvudet och ibland känns det som om jag dagen som kommer känns "jag orkar inte". Det är tur att jag har mina vänner i sällskapet, där kan man "lufta" sina tankar.
På lördag är det så dags för årets upptakt inom fotbollen. Vi ska spela ishockey, uppdelade i två lag och jag kommer att vara coach ett av lagen. Mer kommer jag nog inte att orka den dagen.
Som avslutning ska jag bara nämna att varje lördag ser fram emot "krysset", med alla vänner.